12 succémobiler genom tiderna
2008-12-04 13:39

[Uppdaterad med den 12:e och sista telefonen] Det släpps flera hundra mobilmodeller varje år. En del minns man över huvud taget inte året efter. Andra blir ikoner som säljer tiotals miljoner exemplar. Mobil listar tolv välförtjänta mobilsuccéer, en i taget, och utan att rangordna dem. Den sista telefonen var en beordrad succé.

Sony Ericsson T610 (2003)

Ryktet säger att Sony Ericsson blev beordrade av sina ägare att producera en succémodell, annars skulle de överväga att avveckla företaget. T610 blev den succén.

T610 var egentligen inte banbrytande. Skärmen klarade visserligen att visa ovanligt många färger för att sitta i en mobiltelefon på den svenska marknaden men och den var heller inte speciellt billig. Det mest uppseendeväckande och en del av framgångsreceptet var designen, trots att designtrenden 2003 inte alls var lika stark som idag.

Efter ett antal mindre stilfulla försök att distansera sig från den tråkiga formspråket under Ericsson-tiden kom T610 med en sparsmakad design i silver och svart som skulle visa sig tilltala många olika typer av köpare. Förutom att den kändes ny och fräsch då den släpptes bidrog troligen också till att förlänga livstiden eftersom den faktiskt kunde anses göra skäl för den utslitna klyschan om tidlöshet.

Under skalet hade Sony Ericsson lyckats få in en ovanligt lyckad kombination av funktioner. Starten var visserligen trevande med ljudproblem på de första exemplaren. Skärmen klarade som sagt ovanligt många färger. Kameran hade en sorgligt låg upplösning med dagens mått mätt men 2003 räckte möjligheten att ta mms-bilder långt. Bluetooth lockades säkert också de lite mer krävande köparna liksom möjligheten att surfa på wap-sidor som följde 2.0-standarden.

Nokia 7650 (2002)

När 7650 kom innebar det på många sätt ett stort steg framåt. Lystna blickar riktades mot innehavaren av telefonen, oj den har inbyggd kamera, oj knappsatsen är dold och går att skjuta fram. På den här tiden krävdes inte så mycket för att imponera. Men lyfter vi blicken från de här detaljerna märker vi snabbt att 7650 förutom det även var Nokias och världens första smartphone med Series 60.

Visst var telefonen stor och klumpig, med den tidens så väl som med dagens mått mätt, men oj vad bra den var. Den enorma skärmen på 176 x 208 visade kamerans bilder fint och hade de svenska näten haft stöd för mms när telefonen lanserades hade man faktiskt kunnat både ta emot och skicka sådana. För tekniken fanns inbyggd i telefonen från start.

När vi idag kan glädja åt oss blixtsnabb uppkoppling via 3G ståtade 7650 på sin tid med HSCSD som erbjöd rafflande datahastigheter upp till 38,4 kbit per sekund, något som till exempel möjliggjorde att du kunde mejla en av kamerans ikonstora bilder på bara några sekunder.





Motorola Startac (1996)

1996 kom världens i särklass minsta mobiltelefon som dittills skådat världens ljus: Motorola Startac. Liten och vikbar slog den ner som en bomb och blev minst sagt populär, bland dem som hade råd.

Tidningen Mobils testare var i extas, och gav ”superminstingen” betyget 11 i format, trots att maxbetyget i varje betygskategori var 10: ”Startac spränger vår betygsskala”.




Nokia 2110 (1995)

Idag ser den kanske ut som en mindre tegelsten. Men när det begav sig ansågs Nokia 2110 vara en riktigt smidig och smart mobiltelefon. 2110 blev helt enkelt Nokias första succémobil, och många anser att det var den telefonen som började bygga dagens mobildominant Nokia.

Det var år 1995 som Nokia 2110 kom, och bland de häpnadsväckande nyheterna fanns inbyggd vibrationssignal.





Ericsson/Sony Ericsson T68 (2001)

2001 var Ericssons mobiltelefontillverkning i allvarlig kris, och man beslöt om ett samgående med Sony för att rädda den. I dag betraktar vi det samgåendet som en succé, men övergången var svår, och hade kunnat sluta i katastrof och nedläggning. Man kan nog påstå att succémobilen T68 räddade företaget under denna svåra tid.

T68, som alltså både var Ericssons sista mobil och Sony Ericssons första, var den första från Ericsson med inbyggd antenn. Formspråket kändes väldigt lånat från Nokia, men tekniskt hade telefonen inget att skämmas för. Färgskärm, gprs och mms-funktion var cutting edge vid denna tid, och att man lyckats få in detta i en så liten och attraktiv telefon var både en designmässig och ingenjörsmässig bragd.

T68 blev en ovanligt långlivad succé, och T68i som kom året efter gjorde bland annat telefonen snabbare och fixade flera av dess buggar. Att även T68i kunde anses vara den bästa mobilen på marknaden när den lanserades säger en del om hur avancerad T68 var när den kom.





Nokia N95 (2007)

Idag har succémobilen (ja, det kan man kalla den) N95 hunnit ikapp sig själv. Annat var det i september 2006 när Mobil under lanseringsspektaklet fick testa och känna på den för första gången. Först en N95 där kartorna visades, sedan en där musiken visades, följt av ett annat exemplar av N95 där man kunde surfa på nätet.

Då var fortfarande telefonen långt ifrån klar och inte alls så stabil i mjukvaran som man kunde önska. Först en tid efter att N95 kommit ut i butik kom de välbehövliga uppdateringarna och buggfixar och nya funktioner har sedan kommit ut med jämna mellanrum och gör det än idag.

N95 var mycket tidigt ute med flera av de tekniker den har under skalet. Tillsammans med de uppdateringar som släppts sedan lanseringen kan den därför mäta sig idag med de toppmodeller Nokia lanserat som tänkta efterträdare. En sådan livstid för en toppmodell är N95 nästan ensam om. Och N95 tycks inte dö på ännu en stund.





Handspring Treo 180 (2002)

Världens första verkliga smartphone (om man bortser från Nokias Communicator och Ericsson R380s). Det kan man nog säga att Treo 180 var när den kom år 2002.

I grunden var det en handdator med operativsystemet PalmOS, fast utrustad med inbyggd mobiltelefon. Bakom skapelsen låg legendaren Jeff Hawkins, som grundade handdatortillverkaren Palm femton år tidigare. Knapparna var små, men hade bra tryckkänsla.

Det underbara var att man för första gången hade en mobiltelefon där man kunde installera tusentals smarta program, skrivna för PalmOS. Visst, det fanns inte 3G, men Palm uppfann webbläsaren Blazer, som översatte vanliga webbsidor så de kunde visas överraskande snabbt på den lilla monokroma skärmen.






Sony Ericsson K800 (2006)

Megapixel-racet hade visserligen pågått ett tag när Sony Ericsson släppte K800 men kamerans upplösning är bara en del av förklaringen till att den här mobilen förmådde flytta gränserna för kameramobilerna ordentligt. För steget från de 2 megapixel som fanns i föregångaren K750 till 3,2 i K800 var inte så stort. Desto större förändringar innebar de andra funktioner som tillkom när man drog nytta av erfarenheterna från Sonys kompaktkameror och lanserade den första mobilen under det gemensamma varumärket Cybershot.

Att den hade autofokus innebar ett stort framsteg för bildkvaliteten i förhållande till den fixfokus-lösning som mobilfotografer i stort sett alltid varit hänvisad till tidigare, även om Sharp var först med just detta på den svenska marknaden. Dessutom hade den en riktig blixt vilket var unikt. Blixten bidrog också till att bilderna från K800 både vid goda ljusförhållanden och i riktigt mörka miljöer nästan kunde mäta sig med de bilder som vanliga kompaktkameror kunde prestera. Riktigt lika bra bilder blev det dock inte och vid exempelvis motljus var svagheterna hos K800 uppenbara.

Men det gäller ju även dagens mobilkameror, och faktum är att K800, så här två år efteråt fortfarande är en av de bästa kameramobiler man kan få tag på.





Mobira Cityman (1987)

1982 gjorde Nokia inga mobiltelefoner, men bestämde sig för att köpa den nyskapade finska mobiltillverkaren Mobira. Nokia var ännu inget stort varumärke, och 1987 släppte Nokia en telefon med namnet Mobira Cityman.

Man hade uppenbarligen sneglat en hel del på amerikanska Motorola (Dynatac), för Cityman var i skalet nästan en kopia av jänkarnas stolthet. För att ytterligare spela med i kalla kriget blev Mobira Cityman den sovjetiske presidentens Gorbatjovs första mobila kärlekshistoria. På ett statsbesök i Helsingfors lånade Gorbatjov en Mobira Cityman, ringde hem till sin kommunikationsminister och beordrade en sovjetisk mobilsatsning.






Motorola Razr V3 (2004)
Bantad till sitt format, bortom vad som tidigare någon tillverkare lyckats med. Motorola skakade om i mobilbranschen när man lanserade Razr och skickade ut den i butiker världen över 2004. En endast 13 millimeter tunn mobiltelefon fick konkurrenterna att svettas och kändisar viftade gladeligen med Razr på röda mattan framför tv-kameror och sina egna fans.

Ingenjörstunga Motorola hade plötsligt blivit ett teknologiskt modehus och man gjorde det genom att ta avsteg från företagets - och alla andras - syn på hur en mobil skulle tas fram. Man rådfrågade inga operatörer och projektet var länge hemligt även för Motorolaanställda som inte tillhörde den utvalda arbetsgruppen på runt 20 ingenjörer. I ett dagligt möte stämde man av framstegen. Arbetet skulle gå snabbt och bli framgångsrikt och tilldelades stora resurser. Utvecklingen blev en ständig match mellan tekniker och formgivare.

Antennen var tvungen att placeras i botten på telefonen för att tillåta det tunna formatet och det fick i sin tur en rad konsekvenser som i sin tur blev utmaningar för teamet. Resultatet blev en telefon som var 53 millimeter bred, och den kom ut i butik trots att den enligt Motorolas interna bestämmelser då var fyra millimeter för bred för att passa i en mänsklig hand. Det avsteget från policyn lär Motorolafolket inte ångrat en sekund.

Razr lär ha sålt i över 100 miljoner exemplar, och än har vi inte sett slutet, för fram till tredje kvartalet 2008 var Razr V3 fortfarande den mobiltelefon som sålde bäst i USA. Men ironiskt nog är telefonen en viktig orsak till det predikament företaget befinner sig i i dag. För samtidigt som Razr blev en succé floppade alla Motorolas projekt, och den enda väg framåt man såg var att göra Razr-varianter tills konsumenterna rätt och slätt tröttnade. Men det får inte förta äran från original-Razr som är en av alla tiders mobilklassiker.





Ericsson R310 (2000)

Vad kan man säga om en mobiltelefon som åtta år efter lansering fortfarande finns att köpa i specialbutiker? Det rör sig om Ericssons tåliga telefon R310, ”hajen” kallad för sin hajfensliknande antenn. Telefonen tålde vatten, damm och stötar, och gjorde det bättre än de flesta.

Telefonen var kanske inte en hejdundrande försäljningssuccé när den släpptes, men den har med tiden fått både kultstatus och en efterfrågan som aldrig riktigt upphört. R310 var inte bara en av de första tåliga mobiltelefonerna, det var också den sista på mycket länge, och de som sent omsider börjat lanseras nu har fortfarande svårt att mäta sig med hajen i tålighet.

För bönder, skogsarbetare och andra grovjobbare är därför Ericsson R310 fortfarande ett attraktivt alternativ, och när telefonen slutade tillverkas såg förutseende handlare till att samla på sig ett lager som de fortfarande kan sälja ur.





Nokia 3310 (år 2000):

Kvantitet har en alldeles egen kvalitet, som Stalin lär ha sagt. När Nokia 3310 kom utmärkte den sig varken i funktioner eller storlek jämfört med till exempel Ericssons modeller, den kändes rätt stor och tung. Men den hade inbyggd antenn, vilket fällde avgörandet för många.

Viktigare var kanske att den visade sig vara en mycket pålitlig telefon. I en tid när det var mycket vanligt att telefoner återkallades på grund av produktionsproblem bara gick och gick Nokia 3310. Telefonen var helt enkelt välbyggd, och för det blev den så älskad att många, när man tappade telefonen i backen, valde att köpa en ny likadan.

När telefonmodellerna i regel hade max ett års livslängd i butikerna bara fortsatte och fortsatte Nokia 3310 att sälja år ut och år in. 2005, fem år efter lanseringen, låg modellen fortfarande etta på Telias försäljningstopp. När den till slut pensionerades hade den sålt i 126 miljoner exemplar, endast överträffat av Nokias u-landstelefon 1110.

Många av dem går än, och kollar du runt i din bekantskapskrets är vi rätt säkra på att du har någon vän eller släkting som fortfarande använder sin Nokia 3310.

Av: Elias Nordling